Trasdockan och prinsen

Han lyfte henne och hon var lätt, han var stark, hon var kvinna han var man 
Hon var vacker och hon var hans 

Hon var hans lilla docka som gick i kras, hon var hans docka i finaste glas
Hjälp mig upp kved hon svagt, lyft mig upp, lyft mig, lyft  


Men han gick förbi för vem vill lyfta en trasdocka så alla ser
nej, han sökte något nytt, något fint, något lent 

Hon låg kvar och han röt FÖRSVINN, hon låg kvar, hon sa, jag är ju din... 




Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0