Jag ärvde dina händer och din tro...

Du var ingen sökare, du hade hittat hem, och den tryggheten vilade jag mig mot. Du gav mig mitt lugn....


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0